Francis Fukuyama är en amerikansk statsvetare som år 1991 släppte en bok med den, med ämnesvalet i åtanke, smått provokativa titeln The End of History and the Last Man. Fukuyama argumenterade i boken för att historien, i och med Sovjetunionens kollaps, hade nått sitt slut. Sovjets nederlag markerade också kommunismens slutliga misslyckande som ideologi och statsskick. Nu stod kapitalism och liberala värderingar kvar som slutgiltig segrare och världen stod inför ett nytt paradigm. Det var i alla fall så det lät då.
Apropå nytt paradigm. Om du frilansar kan du glädjas åt att det blivit mycket enklare att ta betalt och fakturera kunder. I synnerhet om du frilansar på deltid, det vill säga om du emellanåt tar enstaka frilansuppdrag. I de lägena kan det kännas onödigt att starta egen firma, samtidigt måste du ju fortfarande skatta för dina inkomster. Lösningen stavas Frilans Finans, ett företag som gör det enkelt att fakturera som privatperson – du får skatter och sociala avgifter dragna och får i och med det ditt arvode utbetalt som en vanlig lön.
Kommunismens fall och ideologiernas död
Många debattörer menade att Sovjets fall var en följd av kommunismens administrativa ineffektivitet. Sovjetunionen hade när allting brakade ihop en enorm statsapparat, en byråkrati vars uppgifter bestod i att fördela resurser och avgöra vad industrin skulle fokusera på. Detta ställdes mot kapitalismens så kallade “osynliga hand” som utan ansträngning fördelar pengar och resurser automatiskt. Det argumenterades att kapitalismen och en liberal världsordning i och med deras förmåga att uppfylla människors längtan efter individuell frihet var överlägset alla andra samhällssystem. Just människans drift att uppfylla sig själv beskrivs i det här avseendet som det bränsle som driver oss mot de liberala samhällssystemen. Att använda sig av ett annat samhällssystem vore att gå emot den mänskliga naturen.
I förlängningen, menade Fukuyama, innebar kommunismens fall i praktiken ideologiernas död. Det är en idé som han fått mycket kritik för. Bland de starkaste kritikerna fanns Samuel Huntington som menade att Fukuyama underskattade betydelsen av djupt rotade kulturella föreställningar. Huntington gick med på att människor sökte individuell frihet, men han kunde inte köpa tesen att ideologierna skulle dö i den nya världsordningen. Enligt honom återgick världen istället till ett tillstånd där kultur och maktanspråk utgjorde konfliktlinjerna.
Fukuyama och hans teser idag
Fukuyamas förutsägelser har stött på ytterligare patrull i modern tid, inte minst med tanke på att Ryssland än en gång blivit en auktoritär stat samtidigt som många varnar om att USA under Trump kan komma att vandra samma väg. Många skulle nog säga att det just nu ser ut som att Huntington hade mer rätt. Själv är Francis idag en ganska mjuk liberal som förordar universella mänskliga rättigheter och som riktat in sin forskning på ämnen som tillit, postmodernism och populism.